”Försvarsmakten, sluta motarbeta reservofficerarna

Idag skriver vår ordförande och förhandlingschef i SVD om reservofficersfrågan, inlägget i sin helhet återges nedan:
https://www.svd.se/forsvarsmakten-sluta-motarbeta-reservofficerarna

Systemet med reservofficerare har funnits sedan slutet av 1800-talet och var en ­bärande stomme i försvaret av Sverige under kalla kriget. Många är de framgångsrika personer som under åren har varit – och fortfarande är – reservofficerare i svenska Försvarsmakten. Statsministrarna Olof Palme och Thorbjörn Fälldin, Säpochefen ­Anders Thornberg, Jacob och Marcus Wallenberg, tidigare försvarsministern Mikael Odenberg och ­biträdande generalsekreteraren i FN Jan Eliasson – för att ­nämna några.

Försvarsmaktens personalbehov varierar över tiden. Vid kris och ofred ökar behovet kraftigt. På soldatnivå fyller då hemvärnspersonal, tidigare värnpliktiga och tidvis anställda soldater upp förbanden. På officersnivå är det reservofficerare som aktiveras.

Om värnplikten var grunden för folkförankringen i samhället, var reservofficeren grunden för densamma i näringslivet och statlig förvaltning – vilket än i dag inte minst speglas av antalet reservofficerare i ledande befattningar på dessa områden.
Sedan en tid tillbaka har det emellertid blivit svårare för reservofficerare att tjänstgöra och verka, trots en mycket tydlig politisk vilja i motsatt riktning.

Under 2016 avsatte Försvarsmakten 150 miljoner kronor under tre år för att öka användningen av reserv­officerare vid förbanden. En i grunden ­mycket bra ambition. Samtidigt har man likväl förbjudit förbanden att ta in reservofficerare för längre tjänstgöring som inte är folkbokförda på förbandsorten – vilket få reservofficerare av naturliga skäl är – för att slippa betala traktamente. Man ger med ena handen och tar med den andra.

Utöver att förbanden hindras av Högkvarteret att ta in sina reservofficerare till tjänstgöring driver Försvarsmakten flera just nu märkliga tvister i Arbetsdomstolen med det till synes enda syftet att för­sämra villkoren för reservofficerarna.
Den kanske märkligaste handlar om att Försvarsmakten envisas med att skicka sina reserv­officerare på utlandstjänstgöring som civila tjänstemän med tjänsteställe i insatsområdet. Detta för att slippa betala traktamenten och ersättningar som man som anställd reservofficer annars har rätt till. Det har lett till den smått bisarra situationen att en reservofficer får traktamente under utbildningen i Sverige eftersom han/hon anses vara på tjänste­resa från sin hemmaort som är exempelvis Kabul i Afghanistan eller Timbukutu i Mali. Samtidigt kan en civil anställning leda till folkrättsliga komplikationer för officerarna i insatsområdet.

Ytterligare en märklig tvist i Arbetsdomstolen är frågan om rätten till löneutfyllnad från den civila statliga arbetsgivaren, vilket finns reglerat i ­centrala statliga kollektivavtal. Tanken med löneutfyllnad inom staten är att den enskilde reservofficeren inte ska förlora ekonomiskt på att tjänstgöra som reserv­officer när han/hon har tjänstgöringsskyldighet. Systemet har under många år fungerat bra, med både statliga och privata arbetsgivare som fyllt ut lönen. Sedan en tid tillbaka har dock flertalet myndigheter stoppat utbetalningarna på inrådan av Arbetsgivarverket (som representerar statliga arbetsgivare, inklusive Försvarsmakten). Verket hävdar att löneutfyllnaden, till skillnad från tidi­gare endast ska betalas ut vid höjd beredskap – det vill säga när Sverige befinner sig i krig. Den tjänstgöring som krävs för att utbilda, öva och utveckla sig i sin befattning omfattas enligt verket inte av löne­utfyllnaden. I praktiken har Arbetsgivarverket därmed avskaffat möjligheten för statligt anställda att få löneutfyllnad när de som reservofficerare genom­för tjänstgöring som de enligt Försvars­makten är skyldiga att genomföra även i fredstid. Detta slår mycket hårt mot möjligheten att både rekry­tera och behålla reservofficerare. Att Försvarsmakten inte förmår Arbetsgivarverket att ändra sin tolkning får ses som synnerligen anmärkningsvärt, särskilt då löneutfyllnad inte belastar Försvarsmaktens budget med en enda krona.

Det finns av goda anledningar inga ”konsult­officerare” som Försvarsmakten kan köpa in till förbanden från bemanningsföretag. Däremot finns duktiga och kompetenta reservofficerare som kan fylla ut officersleden när det krävs. Med återinförd värnplikt kommer det att behövas, men för att systemet återigen ska fungera krävs dock ett förändrat beteende och förhållningssätt mot reservofficerarna. Försvarsmakten måste bli den goda arbetsgivare man säger sig vara.

Att gena i kurvorna är inget alternativ, för till ­syvende och sist behöver Försvarsmakten sina reserv­officerare. Inte på papperet, utan i verklig­heten.

Magnus Konradsson
kapten i reserven, fil mag
förbundsordförande Reservofficersförbundet

Jonas Wiberg
major i reserven, advokat
förhandlingschef Reservofficersförbundet

Kommentera